Ännu ett sporadiskt nedslag i ateljén, den här gången med kryckor. Allt eftersom avser jag att lämna rullstolen därhän; livet blir lättare.
Kanske är det dags för en sån där utlämnande rapport beträffande mitt tillstånd igen; så där som jag har gjort tidigare, då gällande sjukhusbesök såsom genomliden endoskopi, starroperationer och hemorröjdborttagning med mera. Någon må tvivla på anledningen till denna återkommande offentliga självrannsakan, men jag lovar att avsikten bara är god och absolut inte driven av självömkan.
Redan hösten 2022 genomgick jag en operation av min katastrofalt dåliga vänsterfot. Jag har skrivit om detta tidigare, hur en partiell steloperation och en justering av fotställningen skulle kunna avhjälpa mina problem. Läkaren lämnade emellertid en brasklapp, att ingreppet var en test av möjligheter. Det kunde gå, sa han, men det blev som han möjligen innerst inne befarade, att operationen inte kom att fungera. Det gick åt skogen helt enkelt och efter ett drygt års kämpande var jag tillbaka på ruta ett, om inte noll.
Nu opererades jag för andra gången alldeles nyligen. Det blev en stor operation, tre och en halv timme lång, där i stort sett hela foten öppnades och åtgärdades. Den här gången var läkaren omutlig med att det endast var en total steloperation som var lösningen.
Så blev det att jag vaknade efter narkos med gips om foten på Lasarettet i Motala den 21 mars.
Ur gipset stack en dränageslang ut. Den var kopplad till en svagt brummande pump de följande två veckorna. Ont hade jag knappast alls och kunde lämna den starka medicineringen åt sidan, vilket var väldigt skönt. Varje kväll tog jag sprutor i magfettet för att hindra blodproppar. De följande fyra veckorna avlöpte ganska bra även om det ibland blev lite långtråkigt att mest ligga på rygg eller sitta i rullstol. Att på något sätt stödja på foten var absolut förbjudet!
Efter denna månad var jag kallad till kirurgen för borttagning av stygn och gips.
Gipsen sågas upp.
Närmare 45 stygn avlägsnas från fotens alla sidor och kanter samt från höftbenskammen, där benmärg har fiskats upp för att förstärka läkningsprocessen.
Numera har jag en helt ny vänsterfot. Jag har ärr efter denna operation och två tidigare precis överallt och nu är den stelopererad, helt låst i 90 graders vinkel.
För att skydda läkningen fram till den 13 maj, då jag är kallad för slutbesiktning, måste jag bära en ortos, en "Aerocast" i alla upprätta lägen.
Läkaren har sagt att återställandet av foten kommer att ta minst ett år i anspråk med succesivt ökande belastning och träningsmängd. Sen får vi se hur det kommer att bli i slutändan.
Han gjorde en del extra där under operationen, meddelade han mig; plussade på med att operera bort min besvärliga Hallux valgus och dessutom bryta upp min jobbiga hammartå. Det var dessa justeringar som gjorda att operationen blev dubbelt så lång som planerat.
- Jag tycker att du var värd detta efter allt du gått igenom, sa han vänligt.
Ännu återstår mycket, inte minst att träna upp användandet av en helt låst fot men till det kommer jag att återkomma senare. Jag har förtröstan och envist tålamod och nu vet du varför jag inte skrivit så mycket i Naturlig dagbok den senaste tiden.
Vi hörs!
Inlägg
